Vi har varit ute och rest genom landet igen. "Åh vad jag längtar hem!!" sa Delila flera gånger under vår vistelse i Maputo, och det var inte Sverige hon menade utan vilanculos. Det får tala för sig självt om hur vi ser på vårt ställe där vi bor :) 

I onsdags tog vi bussen till Maputo. Det var daga för oss att stämpla passen vid gränsen, som vi måste göra varje månad. Buss i Mozambique och buss i Sverige är inte samma sak. Jag kan inte med ord förklara denna resan så att ni förstår, men om jag ändå skulle göra ett försök skulle jag säga att resan liknar en kastrull med kokande ris. Det är trångt, varmt, kladdigt, svettigt och så tar det lång tid. Man sitter och sitter, väntar och väntar, sitter och sitter och väntar och väntar. Men man ska inte klaga, vi kom fram hela men inte så rena! 

Att stämpla visum gick bra, men det var en upplevelse. Det tog sin tid och personalen där gillade inte att vi bara gick ut ur landet och sen in igen, fast Gud är med oss! 

På fredagen tog vi en shoppingdag! Handlade saker som inte finns att få tag på här uppe, mycket bra. Klockan 4 på morgonen idag, lördag, tog vi bussen tillbaka till vilanculos där Annika väntade på oss. Även en till hund! Välkommen till oss lilla Putte!

Vi är otroligt tacksamma att äntligen vara här igen och för resan till Maputo (där vi fick sova med AC!) . Nu ska vi sova för att imorgon delta i söndagens gudstjänst. Amen!

Tack för era böner, de betyder såå mycket!

(Jag vill även tacka min kära vän Sarah som gav mig tipset om att bära en ring på vänster ringfingret, funkar utmärkt! )

Pizza i Maputo!