đLeft Alone
Hej! I torsdags gjorde Marie och Delila den roliga resan upp till Vilanculo! Denna gÄngen satt vi pÄ bussen mellan kl 4-17.00. GlÀdje uppstod nÀr den tjatiga afrikanska musiken stÀngdes av och vi fick lyssna pÄ backstreet boys! Vilka killar!!



Tillslut kom vi fram till Vilanculo men det Àr inte som vanligt. Annika Äkte innan vi Äkte ner till Maputo, och Frida lÀmnade vi dÀr nere. Hon ska nÀmligen en svÀng till Sverige, men om lite mindre Àn 2 veckor Àr hon hÀr igen tillsammans med sina förÀldrar! Vi saknar er bÄda hÀr!!
I Maputo hade vi tid att plugga medan Delila blev frisk. Vi passade ocksÄ pÄ att dricka riktigt kaffe, gÄ pÄ marknad och besöka ett dövcenter för flickor som fÄr lÀra sig att sy. TyvÀrr jobbade bara en tjej dÀr just dÄ, men hon visade runt allt de sydde. Bra grej! Kyrkan som hÄller i verksamheten spelade ocksÄ mycket musik och vi kom dit under en övning sÄ vi fick ta över och sjunga en lÄt pÄ engelska. Frida spelade keyboard och sÄ fick vi mikrofoner. Man har typ glömt att sÄnt finns!
IgÄr planerade till förskolan vi mÄlade bilder til alfabetet. Det tog typ hela dagen sÄ vi hoppas att lÀrarna blir nöjda med vÄr insats. Efter en lugn och stillsam dag fick vi ovÀntat besök först en snigel oc sedan massa grodor. Det var som pÄ Moses tid utgÄtt ur Egypten. Vi skrek sÄ hela vilankoulo hörde oss. VÄra hjÀlt hundar Ät upp dem.
Nu ska vi gÄ och bada! 
Frukost hemma!

I Maputo!!

Den konstiga snigeln!

MÄlning pÄ g!


Denna bild tillÀgnas Annika!
/Delila och Marie
Ähhhhhh, va'fina dom Àr. Jag blir tÄrögd nÀr jag ser bilden. Saknar dom, er och allt dÀr. Tuula sÀjer att det Àr mina moderskÀnslor som spökar... Ja ja,I'll be back,- MÄnga kramar till er bÄda. Mailadress?