Man slutar aldrig att övervälmas av skapelsen. Bara SÅ vackert! Alla färger, alla material och alla skepnader. Tanken att det inte finns en enda människa som är den andra lika är så storslagen. Vilken kreativ skapare vi har! Svart som vit, lång som kort är vi alla skapade och älskade.

 

Vi är alla lika inför Gud. Men inför varandra är vi väldigt olika. Särskilt kulturer emellan. 

I Afrika är det mer vanligt att komma någon timme sent än att vara i tid. Finns både för och nackdelar med det. Fördelen är att ingen är stressad! Tror inte man kan stressa en afrikan.. ;) Men lite frustrerande är det att aldrig kunna bestämma en exakt tid. I Sverige är det fruktansvärt om bussen är fem minuter sen. Man kryper nästan ur skinnet innan den kommer, för att man har en annan tid att passa. Så vilket är bäst kan man fråga sig? 

De flesta Afrikaner har inte mycket pengar, mat, kläder eller prylar. Men när man väl får något uppskattar man det till tusen. Vi européer har istället allt och glömmer uppskatta saker och ting. Bara en sån sak som vatten i kranen är en självklarhet för oss.

Människor generellt sett är mycket lyckligare i Afrika än Sverige. Det finns en tacksamhet som sitter i benmärgen. Men det finns även oerhör tuffa saker att se i Afrika. 

Alla de människor som inte har mat för dagen. och alla de småbarn som kommer och bär på sina småsyskon. Vissa av våra treåringar på skolan kommer ofta och bär på sina syskon. Det känns så fel att en treåring träder in i en vuxens roll.. 

Alla de kläder som Mamma alltid sa "den måste du slänga, den är för urtvättad". De kläderna har var och varannan person. Och kläder med stora hål i. Det var verkligen som en käftsmäll för mig. Jag älskar att köpa fina kläder och skor (jag köper inga extrem mängder), men nu står jag framför människor med nästan inga kläder.

Jag kommer hem och ser min garderob, den är sådär äckligt full av kläder!! Fy så orättvis världen är. Alla frågar det måste vara skönt att vara hemma.. Visst det var skönt att komma hem men även jätt tufft psykiskt. Allt man sett, allt man upplevt, man vet nästan inte vart man ska ta vägen. Ett liv i Afrika och ett liv i Sverige är så olika. 

 

En text min vän läste igår, så passande:

En rik man ville visa sin son hur fattiga människor levde. Pappan och sonen tillbringade därför ett par dagar hos en mycket fattig familj som bodde i närheten av deras gods.

När de återvände efter besöket frågade pappan ; Förstår du nu vad fattigdom innebär?

"Ja det gör jag", svarade sonen.

Kan du då beskriva skillnaden mellan vårat liv och deras , bad pappan.

"Vi har bara en hund, men dom har fyra.

Vi har en liten pool på gården, men de har en hel sjö.

Vi har olikfärgade lampor i trädgården, men de ser hela stjärnhimlen.

Vi har en massa betjänter som hjälper oss, men de hjälper varandra.

Vi har stängsel runt hela våran gård, men de har vänner som skyddar dem.

Jag som trodde vi var rika och de fattiga".

 

 

Idag har har jag förresten varit till Rödakorsets "sy-gäng".Fantastiska damer som givit gåvor till barnen i Vilanculos.

SÅ TACKSAM! 

Inatt börjar min resa tillbaka till Afrika. Väskan är snart packad, hoppas på att allt ska gå ner bara. 

Efter sorgsna, tuffa, vackra och fantastiska dagar i Sverige åker jag nu tillbaka. 11,20 I morn lyfter flyget. Men denna gång åker jag inte ensam min Mor och Far följer med. En barndomsdröm ska nu gå iuppfyllelse för mamma. 

Ajöss Sverige vi ses snart igen! 

Och hallå Mozambique, Delila och Marie!!