...än Guds svenska barnaskara.. 

 

Vi befinner oss ni på vår final destination, Vilanculo. Vi sticker verkligen ut här, som ni kanske förstår på rubriken. Man känner sig så blek att man ser sjuk ut haha. Det har hänt väldigt mycket som ni kanske kan förstå, men lite tänkte vi dela med oss av! 

Bussresan hit tog en hel dag, 10 timmar ungefär. Vi gick av bussen en gång och gick på en offentlig toalett som VERKLIGEN var offentlig! Där fick man sitta i ett och samma rum och kissa i en liten ränna i golvet. Det var en ny upplevelse, helt naturligt för de flesta verkade det som. 

 

Vi blev skjutsade till missionscentret där vi nu bor. Här finns även Annika från Sverige som jobbar här på centret med att måla och fixa iordning! Centret är nämnligen nybyggt så det finns mycket att fixa iordning. Här nedan kan ni få se några av våra kreativa lösningar :) Förutom Annika har vi också vår hund May [mej], en vit schäfer, som trygghet.

Andra människor vi träffat är pastorsfamiljen och folk som hör till den. De har förklarat att vi är en del av deras familj, vi ska jobba tillsammans. Det är de som har ansvar för förskolan dit vi har varit i två dagar. Det är sååå söta barn!!!! Men förskolan här är otroligt olik Sverige. Mycket repetition! Våra arbetsuppgifter kommer även att vara att undervisa familjen i engelska. Det där med att kommunicera är lite svårt. 

 

Sen är det det där med tiden...African time! Klockan 7 har hitills har betytt kl 8, och arbetsdagar från 8-12 har hitills blivit 8-15, men det är väl bara så det är! ;)